Allt går för fort, jag hinner inte med. Glömmer att andas. Vad jag än gör, vad du än säger blir allt detsamma. Vet inte om jag vill ha tillbaka det som var förr eller om det är det här jag har velat ha hela tiden. Det går för fort, jag hinner inte med. Jag måste stanna upp och tänka efter. Men vart finns plats? Jag hinner aldrig prata. Det är som jag lever i en snabbspolning, men jag vill inte att mitt liv ska spolas förbi. Jag vet inte längre. Har jag någonsin vetat? Jag har alltid sökt efter svar. Jag vill stanna upp och ta vara på tiden med dig. Jag vill inte byta längre. Det är inte att jag tröttnar, det är att jag tror att ni gör det. Jag vill inte stå i vägen. Men kanske är det jag måste göra för att du ska se mig.