Jag kan inte blunda längre, jag måste öppna ögonen och se den verkliga världen. Jag kan inte längre drömma mig bort till platser med dig. Jag måste fortsätta läsa. Vända på nästa blad och se vad som väntar där. Även om det gör ont. Jag måste krypa fram, inte gömma mig i ett hål. Jag måste ställa mig upp, inte ligga kvar på marken. Jag måste för en gång skull klara det här, inte ge upp. Jag önskar att jag var modig som i mina drömmar. Som i mina tankar och fantasier. Men jag vet att jag kan. Jag vet att om jag bara vill så kan jag. Alla kan det, för alla är värda en chans. Men jag är så rädd för att bli sårad, krossad och överkörd. Jag vill inte bli lämnad. Eller värre, tystnaden. Jag vill inte att det ska bli tyst mellan oss när vi haft det så bra. Jag hatar det här.

Jag önskar att jag var modigare.

Kommentarer från er söta läsare.

naw va fiin<333:)

Jag vet vem det handlar om!<333333 Pöss älskling:)

Vem handlar det om?<3333