Jag glömmer sanningen ibland. Tycker synd om mig själv. Jag glömmer att det faktiskt var JAG som lämnade ER. Ni måste blivit ledsna, ändå var det jag som grät hela sommaren. Fråga mig inte varför. Jag var väl rädd. Rädd för att förlora er. Rädd för att jag hade gjort fel val. Men nu är det en ny sommar. Så olik den andra som den kan bli. Och jag vet att jag har gjort rätt val. Jag har utvecklats på alla sätt. Har förändrats. På ett bra sätt. Och jag har er kvar. Ni är hos mig och jag hos er. Nu vet vi att vad som helst kan hända, men det kommer ändå alltid var vi.
Men det finns några personer som jag hade hoppats på att se mer av. Jag saknar er ska ni veta. Jag saknar er så att det värker. Jag har inte vågat tänka på er. Undvikit tanken för att inte att känna skuld och saknad. Men nu inser jag hur fel det va. Tycker ni att jag gjorde fel som inte tog tag i det? Ni var också värda att kämpa för. Speciellt en viss person. En som både stått mig nära och känt mig länge. Du vet vem du är. Minns du? Minns du att det var du och jag? Alla var avundsjuka. Vi pratade om allt. Vi var själsfrändar.Minns du sista dagen? När vi grät tillsammans. Höll om varandra. Förstod inte om vi grät av sorg, glädje eller ångest. Alla känslorna blandades ihop.
När jag satt där. Med dig. Delade mina tårar med dig. Jag hade inte en tanke på att et skulle bli så HÄR. Jag trodde att det skulle vara du och jag. Vi hade något gemensamt. Vi skulle båda iväg. Du tänkte nog så med. Inte en tanke på att VI skulle skiljas. Inte du och jag. Nej, nej... Men så blev det. Ja, nu är det sagt. Vi träffas aldrig mer. Jag har nästan glömt allting. Glömt dig. Jag har träffat dig några gånger. Det har känt konstigt. Jag vill inte sluta kalla dig bästis. Det känns fel. Det ska ju vara FIVE FRIENDS FOREVER. Var det inte så? Något säger mig att vår vänskap ligger i en håla någonstand och väntar. Väntar på att bli upptäckt igen. Förenas. Är det så det kommer bli? Kommer det någonsin bli vi igen? Det vet vi inte. Allt har förändrats.
Men om vi vill så kan vi. Då kan vi gräva upp den är vänskapen. Och förena oss. Om vi vill så kan vi.
Kommentarer från er söta läsare.
» Elvira
JAG ÄLSKAR LÅNGA KOMMENTARER!!! :D Seriöst, jag blev jätteglad när jag såg den! :D <3 <3
GUUUUUUD, vilken suuuuuperduuuuperbraaaidèeeeee! Det skulle vara askul och så skriver vi allt möjligt!! <3 <3 Det skulle var supersuperSUPER roligt, det MÅSTe vi bara göra i Höst! Jag kan inte heller nu under sommren. Vilken liten idèkläckare du är Tasha!! <333
Saknar dig jättemkt! Nu åker jag till landet och när jag kommer hem åker jag nästan genast till SPANIEN!!! :D :D :D Ha det så roligt, PUSS&KRAM! <3
Tasha... förlåt att jag inte har kommenterat innan, jag har velat, läst igenom inlägget många gånger. Men jag vet inte vad jag ska skriva, Jag är nog rädd att det ska bli fel. Och ja! jag kommer ihåg sista dagen, jag var också rädd.
Vi berättade allt för varandra vi var själsfränder och jag saknar dig otroligt mycket. Det är bara vi som kan ändra på det! <3
Du är min tasha ooch kommer alltid va det oavsett vad som än händer! <3
Du vet vem... ;)
Trackback