Det här är en historia jag skrev förra onsdagen på svenskan. Vi fick uppgift att skriva vad vi ville efterssom vi inte hade skrivit alls mycket historier den här terminen. Jag hade massa idéer men ville skriva om något vikitgt. Så här blev resultatet, hemsk och sorglig. Kommentera vad ni tycker! Jag vill ha respons!

De hade sparkat slagit och spottat. De hade tryckt ner honom mot marken och slagit honom i magen. Hon hade spytt blod. Gråtit men inte sagt emot. Som en rädd kanin. Blundat.

Det var över. Allt det hemska var över. Alla i klassen grät. Varenda person grät. Tittade sorgset ner. Kramade om varandra. Läraren tände ett ljus i mitten av ringen. Hon berättade med tunn röst vad som hade hänt. Hon berättade att det var över nu och att Filip säkert hade det bra nu. När hon sa hans namn började hon gråta. Alla var där utom tre personer. De som hade gjort det. Det var oförståligt. Det var hemskt. Men ingen visste. Ingen var säker på att det var dem.

***

Filip var i ett svart hål. Han åkte bakåt. Han såg sig själv ligga på marken i ett hörn. Livlös och blodig. Filip grät inte. Han såg sig själv bli buren på en bår in i en ambulans. Han såg sin familj och sina vänner gråta i floder. Han såg någon lägga ett tunt lakan över hans kropp. Han var död. Misshandlad till döds. Men han grät inte.