Kommentarer från er söta läsare.

Guuud va cool blogg du har tasha!!

Ska börja följa den !

Puss på dejj sötnos :D



ps, guud va duktig du e på att fixa med bloggen och så, PLUS att du ser ut som en mobell :O <333

Natasja. Jag gråter. Jo jag gör det. Jag gråter.



Natasja. Min söta, gulliga lilla underbara sol. Jag älskar dig. Riktigt mycket. Vet du om det? Älskar dig så fruktansvärt.



Männiksor gör val. Man väljer olika vägar här i livet. Jag har gjort mina, du har gjort dina. Och även om vi har gjort våra val och gått våra vägar så har vi ändå alltid möts. Möts någonstans där på halva vägen. Och även om de inte alltid varit så lätt, så har vi det.



Jag minns i början av sexan, hur mycket jag saknade dig. Hur mycket jag saknade våra mellisar med smoothies och citronte i de där gröna fina kopparna sittandes i ditt vita kök. Men jag minns också att jag var arg på dig. Arg för att du aldrig ringde, arg för att du aldrig messat. Som vi lovat varandra. Det kändes som att jag bara stod där, som en b-kompis om allt annat skulle skita sig.



Folk började prata. Prata skit. "Hon har gått och blivit fjortis" var en vanlig menings om uttryckdes i majoriteten av tjejernas munnar. Och vet du vad? Jag var en del av de skitsnacket. Jag var det. Nu stod jag inte längre och hummade med och flikade in saker då och då, nej nu stod jag själv och berättade om dig. Och fan vad jag ångrar det. Så jävla hårt.



Men vet du vad? Jag var osäker. Osäker på på vår vänskap, vem var du egentligen? Vem var jag? Natasja? Eva? Sakta men säkert tog jag avstånd från skitsnacket, för att sedan avstå helt. Snart var det jag som stod och försvarade dig. Som kompensation, min skyldighet efter det jag gjort.



Men sedan hände det saker. Jag fick sms, samtal och livstäcken från dig. Så var det vi igen.



Men sedan var det jag. Jag som var dum, jag som var fruktansvärt dum. Det var nu du som tog intiativen om att träffas och jag som avböjde dem. Jag hade andra kompisar. Andra saker i mitt liv som hände. Plugg och träningar.



Men vet du vad? Allt handlar om prioritering. Det är väl klart att jag har tid? Hoppa över träningen, gör matteläxan ikväll i stället, bestäm träff med Linnea en annan dag.



Men vet du vad? Hur dum du än varit och hur oförlåtligt dum jag än varit så har det alltid varit vi. Natasja och Eva. Det är de svåraste man kan göra, behålla en vän. Och Natasja, jag älskar dig.

Visst detta kommer låta lite konsitgt kanske du säger. Men jag kommer faktiskt ihåg när du grät ni hade precis slutat och sånt och så satt jag och Sarah på trappan och så Hugo,kommer du ihåg Allstar, vi var representanter och så hade ni fått veta era nya klasser som ni skulle gå på i sexan och så kommer du och någon annan gråter, då frågar jag till sarah varför hon gråter alltså du och då säger hon att du ska byta skola eller något. Så visst detta låter lite konstigt.. Men.. förstår din känsla genom inlägget och fint skrivet ..

Natasja,du fick mig att börja gråta och jag gråter än. Jag älskar dig så fucking mycket ! Låter kanske lite grovt men av alla mina syskon släktingar och familj är det dig jag känner bäst,dig jag kan lita på. Jag har inte släppt taget om dig en. Och det är inte darför jag sitter och gråter på en fredagskväll utan det är den där flickan som både du & jag kännt så länge vi kan minnas. Det är hon jag gråter över,jag håller på att släppa taget om henne nu. Jag ser inget jag kan hålla mig fast i,även hur gärna jag än skulle vilja. Jag vill men det är något som säger ifrån,mitt hjärta. Vi har blivit för olika helt enkelt. Och fan vad jag saknar alla minnen jag hade med henne. Jag har blivit en annan person,en helt annan. Det är inte hennes fel,verkligen inte. Det är mitt fel det är jag som tar det här valet,man kan faktiskt ha vänner som ej är lik en själv. Jag ser henne ofta pratar med henne mycket också,men inte på samma sätt. Förut var det trams och skämt som bara vi förstod nu är det mer "Hej,vad har du gjort i helgen då?" Och fan för det ! Men fortförande även hur mycket jag än skulle försöka kommer det inte bli samma sak,inte som förr. Jag kommer alltid minnas henne som min bästavän,men inte som min bästavän genom tiderna utan min dåvarande bästavän. Men ibland vill jag bara bli det där barnet igen,den där mulliga,rödhåriga,roliga,starka och glada Saga. Hon som var lite töntig sådär men ändå hade kul,och inte brydde sig om varken mode eller smink. Jag nöjde min bara med er och familjen.

Natasja, jag gråter. Jag älskar dig, och det vet jag. inners inne. Jag har insett att jag är dålig på att hålla kontakten med folk.. du är en av dem som jag inte har haft någon vidare kontakt med, jag ångrar det grovt! men det går alltid att ändra på saker och ting. laga det liksom. Det ska jag göra... jag har bestämt mig. jag ska börja träffa dig mer. Nästa vecka? denna vecka? inom en snar framtid i alla fall. du har inte valt fel tashis, det har du inte. du har valt det som du brinner för. det som du är bra på. det du ska fortsätta med. du är grymm på att sjunga, dansa, rita skådespela... vet du det? jag ville bara säga det. Jag längtar också tillbaks till tiden då allt var så lätt. tiden då mode, smink, killar allt sånt inte var något problem! då livet va " en lek på rosor" . då man hade en otrolig fantasi, då man kunde sysselsätta sig men små enkla saker. kommer du ihåg? nils rudolf ralf och rut? alla är exempel på små enkla saker. tack gode gud för nils, ;) han som lät oss bli vänner. Han som knöt ihop oss.

den knuten ska ingen få knyta upp. den knuten ska vara så hård att ingen någonsin ska kunna lossa den. och jag ska göra så att knuten blir hårdare! Jag älskar dig natasja bergström! <333