DRÖMSLOTTET


Jag flög, jag gjorde verkligen det! Min kropp var lätt och jag kände den svala vinden smeka mina kinder. Molnen var stora och rakt där framför mig såg jag ett jättelikt ljus som nästan bländade mina ögon. Jag flög närmare och ljuset blev så starkt att jag fick kisa nästan hela tiden. Där framför stod det, ett stort, gyllene slott som stolt stod där på ett moln. Jag landade mjukt på slottets mur och klev ner. Inte först då insåg jag hur stort slottet egentligen var.

Tornen var höga och alla väggar var fyllda med detaljerade mönster. Jag gick in genom en stor port där jag såg en vacker grönskande gård. Det lyste starka färger från de vackra blommorna och en härlig doft av gräs och blommor. Mitt i gården var det ett litet vattenfall som forsade tyst. Vattnet var alldeles rent och klart. Jag hörde några fåglar kvittra glatt, de satt i ett litet träd i hörnet av gården. Där bredvid trädet var en liten dörr på glänt. Jag sprang snabbt dit och öppnade dörren.

Där framför mig var ett stort rum fyllt av träd och växter. En hel skog var det. Jag fortsatte gå framåt och kom till ännu ett rum. Där var det natt och taket var fyllt av vackra stjärnor. En stor måne satt på en vägg eller var det himlen? Jag gick vidare och kom till flera andra rum som var fyllda med fantastiska saker. Men rummen var oändliga och tog aldrig slut. Jag var trött och ville vila. Så jag letade mig fram till en dörr som ledde ut till ett stort, tomt rum. Där satte jag mig på golvet och andades ut. Vad var detta för slott? Och vem bodde här? Jag försökte tänka om jag hade sett någon sen jag kom hit, men nej. Jag hade inte sett någon annan än de två fåglarna i trädet.

Svaga ljud hördes från våningen under. Jag gick försiktigt mot trappan. Det lät som om det var någon som grät. Jag försökte kika ner för trappan om jag såg någon, men det gjorde jag inte. Så jag gick tyst nedför trappan. Där på golvet satt en liten flicka hopkurad. Hennes hår var mörkbrunt och gick ända ner till midjan.

”Varför gråter du?” frågade jag försiktigt. Flickan torkade bort sina tårar och tittade upp. ”Jag har fastnat i det här hemska slottet och kommer inte ut.” ”Det är väl inte så hemskt, jag tycker att det här slottet är jättefint!” sa jag. ”Du förstår inte, det här är drömmarnas slott och här utspelar sig alla drömmar. Nu har jag varit här i flera veckor och kommer inte ut. Snälla, jag ber dig. Hjälp mig att vakna! Sa flickan med gråten i halsen. ”Det gör jag gärna, men hur?” ”Ta bara ner mig till gjorden så vaknar jag nog.” sa hon.

Vi gick bort till slottets mur och jag ställde mig beredd att lyfta henne. ”Tänk om du tappar mig då!” sa flickan nervöst. ”Nej, då! Om det här är en dröm så borde jag ju kunna göra allt. Jag flög ju förut och varför skulle jag då inte kunna bli superstark.” Flickan ändrade snabbt blicken från den nervösa till en lugn och så bar vi iväg. Först höll flickan för ögonen men efter ett tag vågade hon titta.

Ett helt landskap öppnade sig. Stora fält och massa skog. Det var så vackert. Solen värmde i nacken och vinden var stilla. En liten sjö låg där nere och några hus. Vi landade försiktigt på ett fält och där den lilla flickan kramade om mig och tackade så mycket.

Samtidigt på ett sjukhus vaknade en liten flicka med långt brunt hår och gröna ögon som legat i koma i flera veckor. Läkare och andra samlades runt henne och såg till att hon mådde bra. Det gjorde hon, hon hade bara haft en väldigt underlig dröm…

Jag andades ut. Mina ögon öppnades och jag märkte att jag låg i min säng. Jag drack en stor klunk ur mitt vattenglas och satte mig upp. Vilken dröm jag hade! Jag kunde flyga och räddade en flickas liv. Tänk om det ändå varit verklighet. Då kunde jag allt skryta för mina kompisar. Men nu var det inte verklighet eller var det…

Av: Natasja Bergström     

Ja, jag står här och skuttar bara med tanke på att det är äntligen är höstlov! Och inte minst att jag ska åka till Maderia om fyra dagar. Och halloween! Vad ska ni göra på höstlovet?

Godmorgon alla läsare! Måste bara säga att jag blev väldigt förvånad i morse när jag gick in på blogg.se! Min statisk igår låg på 51 unika läsare!!! Från att innnan bara varit 9-14. Tack så jättemycket alla som läser min blogg och hoppas att ni fortsätter!

Idag gick jag till skolan. Och det ångrar jag inte. Det var jättekul och vi hade dubbelpass på dans.

Har tyvärr inte tagit några bilder och lovar att bli bättre på det...glöm inte att bli medlem på http://www.bloggtrafik.nu/index.php?sponsor=tasha så får du mer läsare till din blogg. T.o.m jag har redan märkt att det ger resultat!

Lista till mina söta läsare:

1. Gissa reklamen (se inlägg längre ner)
2. Kommentera :D
3. Tipsa mig om saker jag kan skriva om! Gärna om ni vill att jag skriver någon speciell följetång eller novell. Jag gillar alltid när ni skriver tips eller saker jag kan skriva om. Det ger mig insperation!
4. Lägg till mig på bloglovin, så du inte tappar bort min blogg ;)
5. Läs och njut!

Nu är jag lite rastlös, tror att jag ska dra undan soffan och dansa lite...
Hej då! Ses imorgon. Bloggar lite på morgonen för jag har sovmorgon!!!

Tyvärr är jag hemma idag. Fick panik på morgonen att för jag hade ont i halsen och kände mig som en tjuv som skulle skippa skolan. Men mamma övertalade mig, och det var nog bra. Jag har suttit och tittat på "Hannah Montana the movie" hela morgonen och nu har jag ätit lunch också. Funderar om jag ska gå på yogan ändå. Mamma tyckte det. Det är ju skönt att inte sitta inne i lägenheten hela dan!

Förresten, vad tycker ni om min nya "dropdown-meny"? Jag blev nöjd med den. Fast det var lite krångligt med kodmallar och allt...

Hugs and kisses

Med skorna på fötterna,
pulsen i hjärtat,
blicken i spegeln,
hon sveper fram över dansgolvet

Ensam,
med musiken i kroppen
musiken som går i arm och ben
och bildar små rörelser


...vet inte hur den ska fortsätta, men en början.
Hjälp mig gärna med insperation!

Ännu en "halsont-dag". Dock inte lika jobbig som igår, men jag fick skippa idrotten. Annars hade vi våra vanliga ämnen och jobbade på med lite allt möjligt... Nu är jag hemma och käkar smoothi och brysselkex! Som ni ser här nedan har jag börjat fylla upp kategorin "lär känna tasha". Ni som känner mig behöver inte bry er om det!

Roligare än så har inte jag haft det! Få höra om vad ni har gjort istället!

Så började det:
Vid 3 års ålder satte min mamma mig på en barndansgrupp på danscompaniet. Där gick jag i tre år. Sen började jag på jazzdans, samma ställe. Jag fick en jättebra lärare som hette Stefan Wall! Jag gick där och blev väldigt duktig, men ett år var jag väldigt sjuk och missade många gånger. Och efterssom jag gick i en svår grupp blev det svårt att hinna med. Jag tog en paus från dansen och då insåg jag hur mycket jag gillade att dansade och sökte till Kulturama.
Varför jag gillar att dansa?
Det är härligt att känna musiken i kroppen och hitta på egna danser. Dessutom älskar jag att röra mig och är väldigt sprallig. Det gör mig glad och om något är jobbigt får det mig att tänka på något annat. Dans är livet. Jag skulle inte kunna leva utan dansen. När jag var liten drömde jag om att mitt liv skulle vara en musikal som grease. Men jag behöver inte drömma mer. Mitt liv är en musikal
Min dansstil:
Jazz/modern/nutida dans
Timmar per vecka:
Ca 2 timmar jazz, 1 tim 30 min balett, 1 tim 30 min modern/nutida dans i veckan
Övrigt:
Jag är väldigt intresserad av dans i allmänhet. T.ex är alla mina favofilmer dans eller musikal filmer som Fame eller Dirty Dancing. Min högsta dröm är att bli dansare så man får ju hoppas...
 

 

Nu är jag hemma, förstår inte hur jag klarar mig igenom en sån här dag! Först skola, sen in till stan, spela piano plus en krasslig hals att bära på!!! Men nu ska jag till Hanna och det ska bli kul! Måste fortsätta packa nu, jag är en sån där person som gillar att ta med mig mycket saker så det brukar ta lite tid... Skrivböcker, kamera, pyamas, nessisär, pyssel och lite annat smått o gott!

Don´t worry Be happy!!!

Jag och Hanna var ute och på en färglad höstpromenad, det var mysigt! Nu har vi ätit massa spagetti och quornfärssås. Snart ska vi se på "fame" och mumsa mumsiga brysselkex!

Hav av löv

höstens färger

hanna i hösten

"friends love autumn"


Vilken bild gillar NI bäst? Vad tycker ni är finast med hösten?

Aj! Träningsverk! Varför måste man få träningsvärk när man är som mest rastlös? *Suck* Det är nog över imorgon och då kan jag dansa igen!

Förövrigt har jag promenerat, fixat bloggen, pysslat och bakat brysselkex idag!
Mumsigt är det!
(förutom att några råkade bli brända...)
Vad har ni gjort idag?

Här är en text som jag skrev för några dagar sen. Historien bara ploppade upp i huvudet och så skrev jag ner den! Hoppas ni gillar den<3

Mystisk, tyst och stilla. Lång kappa, brun hatt. Håller han en cigarr i handen? Han har knappast rört den i så fall. Han har svarta blanka skor med klack och liknar ett par cowboyskor. Ansiktet kan jag inte se. Det ända som syns är en liten bit av hans mun, men resten täcker hatten. Jag skulle bara vilja dra av hatten och se vad som fanns under hans mystiska förklädnad. Kunna se hans förvånade ögon spärras upp. Tänk om han skulle slå ihjäl mig! Tänk om han är död, och ligger där under hatten i väntan av att någon skulle upptäcka honom. Men även om han är en fullgubbe, spion eller en ledsen man så kan jag inte rycka av honom hatten. Det skulle vara emot allting. Jag kan inte heller bli av med min nyfikenhet. Frusen och genomvåt sitter jag på en öde perrong i den mörka höstnatten och kikar på en helt främmande man. Rätt idiotisk ändå. Himlen är klarblå och det stora regnmolnen har precis dragigt sig undan. När jag tittar upp mot skyn kan jag se några vackra stjärnor ligga där och titta ner på mig. Med mina händer under rumpan huttrar jag av kyla, att jag alltid ska glömma vantar. Det tjutande ljudet av tunnelbanan kommer långsamt närmare och närmare. Det låter högre än förut. Och ljuset, blinkande. Det bländar mina ögon. När jag kikar bort mot bänken där mannen satt, ser jag han inte. Mina ögon stutsar ivrigt omkring. Han kan inte försvunnit så fort! Jag ställer mig upp och letar med ögonen. Det har han inte, för rakt framför perrongkanten står han. Jag ser hans ansikte. Det är blekt och skrynkligt. Ögonen är röda av tårar och stora påsar under ögonen säger mig att han inte sovit på en lång tid. Han tittar på mig och sedan vänder sig om. Han tittar ner på den blöta rälsen. Innan mina ögon hinner blinka förstår jag varför tunnelbanans ljud låter så högt och ljusen blickar. De bromsar. Men hinner inte. Mannen som stod där på perrongen, mannen som jag kikade på i timmar och undrade vad han väntade på. Mannen som höll i en cigarr och slängde den på spåret… Och hoppade själv. Han var borta. Mosad. Krossad. Överkörd. En hög av kläder. Blod. Långsamt gick jag därifrån, fylld av tankar och dåligt samvete. Jag undrade, varför ”fasiken” drog jag inte av honom hatten? 

Så vad tycker ni om min nya blogdesign? Jag gillar den :D

Men det är inte bara designen som är överraskningen, den gör bara så att det blir roligare att skriva för mig/läsa för er. Jag har också raderat en hel del inlägg och ska börja ha lite mer dans och kreavitet-tema på bloggen!

Så tyck till! Skriv vad du tycker och om du har ev. önskemål på speciellt inlägg!